De dubbelmoralistiska antirasisterna

Så var det igång igen då, mediedrevet. Nu är det Omar Mustafa, nyvald partistyrelseledamot i Socialdemokraterna som ska stå till svars. Mustafa har nämligen haft den dåliga smaken att bjuda in två personer som tidigare uttryckt homofoba och/eller antisemitiska åsikter till möte. Syftet är enligt Omar Mustafa själv

"Syftet med att bjuda in dessa talare var i linje med min övertygelse om dialog med väletablerade muslimska föreläsare världen över, utan att för den delen dela alla deras åsikter. På så sätt har jag tyckt att det har varit ett viktigt bidrag till den breda dialogen."

Här tycker Mustafa själv att han brustit. Hans mening är att inga sådana personer bör bjudas in om de inte starkt tagit avstånd från sina tidigare hatfyllda uttalanden.

Där delar jag och Mustafa uppfattning. Man kan välja två sätt att se på det här med öppen och fri debatt. Endera låter man alla komma till tals, oavsett vad de har för ruttna åsikter. Eller så försöker man hyfsa debatten och tar ansvar för att en inbjudan kan ses som  legitimering av dessa människors hatfyllda och intoleranta uppfattningar. Jag ansluter mig till det senare synsättet.

Det är det vanligen inte många som gör. I stället brukar man inte sällan bli kallad antidemokrat om man vill begränsa människors plattformar för att sprida hat och intolerans. Som t ex Maria Sveland när hon vill välja bort vissa debatter med personer hon ändå aldrig kommer kunna nå någon samsyn med, och där debatten bara riskerar att urarta, som blev så tydligt på Grävseminariet i Göteborg den 8 mars i år. Hur många stod upp för Maria Svelands rätt att välja sina sammanhang då?

Jag ser två mönster i denna debatt.  

Det första är vem som avkrävs svar och vem som inte behöver försvara sig. Omar Mustafa tvingas förklara sig i landets alla medier för att han erbjudit en plattform för t ex homofober. SVT och SR behöver aldrig försvara sig för den plattform dom ger t ex Annelie Enochson, Lennart Sacrédeus och Tuve Skånberg (alla KD) när dom har något homo- eller transfobiskt att säga. Ej heller behöver Stina Lundberg Dabrowski som ordförande stå till svars för att Publicistklubben bjuder in Avpixlats krönikör Mats Dagerlind till klubbens debatter. Det är i princip bara Åsa Linderborg som reagerar. I SR:s Ring P1 får homofoba, misogyna rasister en offentlig plattform varje dag hos Täppas Fogelberg och de andra utan att Täppas et al. anklagas för att vara rasister eller homofober.

Det andra mönstret är vilka rasismen riktar sig emot, judar eller muslimer. Det kan te sig som dubbelmoral att i ett samhälle ena stunden propagera för att det är bra att ta debatten när det handlar om hur vissa ser ner på muslimer, andra stunden tycka det är förfärligt när någon uttrycker liknande åsikter om judar. Det är slående hur olika gränserna ser ut för vad man får säga för att bli betraktad som antimuslimsk och vad man får säga för att ses som antisemitiskt (detta underliga ord i sammanhanget).  Skulle det alls vara möjligt för Mats Knutsson att ställa frågan i SVT om invandringen gått för långt, om dessa invandrare bestått av flyktingar från Israel, inte från Syrien? Varför upplevs det som ett slag för yttrandefriheten att låta Lars Vilks sprida sina antimuslimska åsikter på landets universitet, men inte för muslimska föreläsare att sprida motsvarande åsikter om judar på ett föreningsmöte? Borde det inte vara lika illa vem som sprider skiten och om vilka det sprids?

En ytterligare fråga, utöver vem och vad är var. Här handlar det om två muslimska föreläsare som bjuds in till en muslimsk förening. På något sätt tycker jag det är ännu allvarligare när rasisterna och homofoberna ges en plattform i SR, SVT och på Publicistklubbens möten. Men allvarligast är kanske att det inte ifrågasätts.

Om hur teapartyrörelsen utnyttjar polsk hjältinna i klimatdebatten

Ni har sett den på Facebook, berättelsen om Irena Sendler, som hjälpte judiska barn fly ur Warszawas getto under andra världskriget, som "greps och fick ben och armar brutna av nazisterna". När jag först läste berättelsen för något år sedan visades en bild på en gammal Sendler. Hon dog 98 år gammal 2008. Nu är det en ungdomsbild som visas. Historien går ut på att göra läsaren upprörd över att Sendler inte fick Nobels fredspris 2007 i stället för Al Gore, som man säger fick priset för några OH-bilder om klimatförändringar. Sendler sägs ska ha varit nominerad till priset detta år.

Om man tänker en eller två gånger extra innan man klickar på "dela", alternativt läser kommentarerna under berättelsen, märker man ganska snart att det finns alternativa förklaringar till påståendena i berättelsen.

Låt oss titta på några av anomalierna i berättelsen om hur Irena Sendler blev av med nobelpriset.

* Hur sker nomineringarna till Nobels fredspris?
Valberedningens formulär skickas ut av Nobelkommittén till cirka 3 000 individer, vanligtvis i september året innan priserna delas ut. [September 2006, min kommentar.] Dessa individer är ofta akademiker som arbetar inom ett relevant område. För fredspriset skickas förfrågningar till regeringar, medlemmar av internationella domstolar, professorer och rektorer, före detta fredsprismottagare och nuvarande eller tidigare medlemmar av den norska Nobelkommittén. Tidsfristen för att skicka in nomineringsformulären är den 31 januari det år som priset ska delas ut. [Januari 2007, min kommentar.] Nobelkommittén nominerar cirka 300 potentiella pristagare från dessa formulär och ytterligare namn. De nominerade är inte offentligt namngivna, inte heller är de medvetna om att de är aktuella för priset. Alla nomineringsprotokoll för ett pris förseglas i 50 år från tilldelningen av priset. [Min kursivering.] (Källa: Wikipedia)

Ergo, om Irena Sendler blev nominerad och denna nominering blivit offentlig, så måste det vara den som nominerat henne som spridit ut detta. 

* För vad kan man få Nobels fredspris?

Nobels testamente föreskriver att priserna ges ut som ett erkännande av upptäckter som gjorts "under föregående år". D v s nära i tid. Fredspriset kan dock belöna livsverk. Till exempel belönades 2008 Martti Ahtisaari för sitt arbete att lösa internationella konflikter.

* Fick Al Gore ensam priset 2007? 

Priset var delat med Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC. Motiveringen: "For their efforts to build up and disseminate greater knowledge about man-made climate change, and to lay the foundations for the measures that are needed to counteract such change."

En snabb googling för mig till bloggaren Ken Watts och bloggen The Daily Mull. Bloggposten Irena Sendler and Al Gore: the Propaganda Machine Is at it Again är skriven 2009. Watts konstaterar att det rör sig om "a very subtle, and very sleazy, little piece of brainwashing" där författaren "wants to take a cheap shot at Al Gore, or the Nobel Committee" genom att "use this woman's courage, or the sorrows of holocaust survivors, as a screen for cheap propaganda tricks".

Och det fortsätts att delas. År efter år. Watts gör en fin genomgång av hur man kan lura folk med en rörande historia, för att få dem att sprida ens propaganda, att Al Gore inte förtjänade fredspriset. Men vem ligger då bakom denna politiska pamflett mot Al Gore? På Facebook länkas till en hemsida för ett projekt om Sendler, Life in a Jar - The Irena Sendler Project. Projektet startades av ett par studenter i Kansas i USA. Läser man projektets schema på hemsidan så verkar dom mest ägna sig åt att resa runt i skolor och föreläsa och spela teater om Förintelsen. På sidan lyckas jag efter visst sökande hitta en referens till den berättelse som skickas runt på internet.

Citat från Facebookberättelsen:

"Irena smuggled Jewish infants out in the bottom of the tool box she carried. She also carried a burlap sack in the back of her truck, for larger kids. Irena kept a dog in the back that she trained to bark when the Nazi soldiers let her in and out of the ghetto. The soldiers, of course, wanted nothing to do with the dog and the barking covered the kids/infants noises. During her time of doing this, she managed to smuggle out and save 2500 kids/infants. Ultimately, she was caught, however, and the Nazi's broke both of her legs and arms and beat her severely."

Citat från The Irena Sendler Projects hemsida:

"She was not German, She didn't know the Nazi's plans, She was not a plumbing specialist (she was a social worker), Most of the children saved were not babies, She used a tool box several times at most,The truck wasn't hers, Her legs were fractured-not broken, Her arms were not broken, The dog was only used a few times, Her name was Irena not Iliana and there are several other mistakes. The Nobel Peace Prize is given for acheivement during the past several years, Irena knew this and asked not to be nominated. The Nobel Committee encouraged her nomination to give her more recognition. She was a big fan of Al Gore. Finally, snopes.com has ignored all manner of communication to correct these and other incorrect statements."

Det verkar således inte vara personerna bakom Sendler-projektet i Kansas som ligger bakom propagandan mot Al Gore. Snarare verkar Facebookberättelsen vara en direkt kopia av detta TV-inslag. 

Vem är då Glenn Beck, förutom TV-personlighet? Enligt svenska Wikipedia är han en del av Teaparty-rörelsen och klimatskeptiker. Han är också känd för att ha liknat norska AUF på Utöya med Hitlerjugend:

"Det var skottlossning på ett politiskt läger, som påminner lite om Hitlerjugend. Jag menar, vem är det som anordnar läger för ungdomar som handlar om politik? Det är alarmerande."

Vill man fördjupa sig i hans mycket konservativa syn på världen kan man ju även gå till Wikipedia på engelska. 

Så vems sanning är det ni sprider när ni klickar på "dela"?

Skurk-Telia

Konstaterar att Telia inte bara beter sig skurkaktigt när det gäller affärer i forna Sovjetstater utan även mot sina kunder här hemma i Sverige. I slutet på oktober förra året kontaktade jag Telia med anledning av att jag skulle tvingas flytta från deras fina fibernät som fungerat i princip prickfritt. Med tanke på hur nöjd jag var med själva tjänsten skulle jag givetvis varit intresserad om de kunnat erbjuda mig, som ny husägare, något liknande. Efter en halvtimme i kö kommer jag fram. Då visar det sig att personen jag pratar med inte kan hjälpa mig utan kopplar mig vidare. Till samma kö som jag suttit i en halvtimme. Jag är nu tillbaka där jag började.

När jag väl kommer fram till en manlig medarbetare på Telia frågar denne om jag verkligen vill avsluta mitt abonnemang utan att teckna ett nytt. Ja, med tanke på den långa kötiden och nonchalanta behandlingen av mitt ärende är jag nu tveksam. Okej, då sägs mitt avtal upp.

Någon vecka senare har jag inte fått någon bekräftelse. Vi befinner oss fortfarande i oktober och jag ringer igen och får stå i kö. När jag väl får prata med manlig medarbetare nr 2 talar denne om att någon skriftlig bekräftelse på uppsägningen får jag inte. Dock har dom noterat att mitt abonnemang är uppsagt per den 31 januari. Vill jag verkligen inte teckna avtal med dem om ett nytt abonnemang. Nej, jag avvaktar.

Inflyttade i nya huset och en vecka in i februari dimper så en månadsavi för februari ner i brevlådan. Något harmsen ringer jag åter Telia och får tala med manlig medarbetare nr 3. Han noterar att avtalet tydligen inte alls är uppsagt utan att man lagt mig i någon slags lista för personer som man tror sig kunna värva kvar som kunder. (Om jag förstår det hela rätt.) Nej, säger jag. Nu räcker det. Jag betalar inte en krona för något Teliaabonnemang i februari (då jag ju inte kan använda deras grejer). Han räknar och säger att han "lägger på" 130 kr. Nej, säger jag, det gör du inte, för jag betalar inte för februari. Då blir han sur och låter mig förstå att jag inte förstår hur han menar och upprepar att han lägger på 130 kr. Efter att ha tjatat en lång stund får jag ge upp. Vi kommer inte längre.

Så idag kommer en räkning där Telia kräver mig på 130 kr av februari månads räkning.

Jag antar att det för ett företag som ägnar sig åt skumraskaffärer på hög nivå är självklart att man även gör det gentemot småkunderna. Trots att det alltså gått ca tre och en halv månad sedan jag först kontaktade dem ska jag ändå betala för ännu en veckas abonnemang för ett nät jag inte kunnat nyttja, då jag bevisligen inte längre bor i lägenheten i fråga. Hur många är det som här ger upp och betalar, för att slippa de halvtimmeslånga telefonköerna och snorkiga männen i kundtjäns?

Men jag gjorde i alla all rätt som avvaktade med vilka jag skulle skaffa mitt nya abonnemang ifrån.

Mer betablockerare åt folket!

Lätt depression är vad jag känner efter att ha tagit mig igenom dagens tidning. Homofober i öster* och abortmotståndare i väster. Och hatare på nätet. Allt detta i Sverige, EU eller vår direkta närhet. Och så har hatarna mage att påstå att hotet mot allas vår frihet kommer från Somalia, Nordafrika och Mellanöstern. När det är dom själva och deras meningsfränder bland rasister, homofober och sexister som utgör det högst påtagliga hotet/hindret för människors frihet att vara dem dom är. 

Mer betablockerare åt folket, tänker man. 

* SvD har idag en artikel i pappersupplagan om hur Ryssland inskränker homosexuellas rättigheter samt hur rysk polis slentrianmässigt låter hatfyllda flåbusar misshandla gayaktivister på öppen gata. Eller hur fotbollsklubbar tillåter rent rasistiska uttryck på sina läktare. 

Bryr sig väljarna?

"Jag önskar mig en lista över de politiker i staden och i landstinget som röstat ja till dessa utförsäljningar av gemensam egendom. Eftersom de inte har handlat trolöst måste det rimligen handla om okunnighet och naivitet. Med en sådan lista kan vi bättre veta hur vi ska rösta i nästa val."

Skriver en kommentator på DN:s hemsida idag. Det är ganska enkelt. Låt bli att stoppa ner en lapp som det står Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet eller Kristdemokraterna på i kuvertet vid nästa val. Rösta i stället på t ex Vänsterpartiet eller Miljöpartiet som gjorde vad dom kunde för att stoppa galenskaperna kring Serafen i landstingsfullmäktige. (På länken kan man se hur Filippa Reinfeldts närmaste man i landstinget försvarar försäljningen av Serafen, innan den ägde rum.)

Tyvärr tror jag inte att väljarna bryr sig tillräckligt mycket om en fråga som denna. RUT-avdrag och jobbskatteavdrag är viktigare för det märks i den egna plånboken. Hur det märks i den gemensamma plånboken när någon mer eller mindre försnillar ens tillgångar, det är för komplicerat att greppa för den enskilde väljaren. Eller så håller man helt enkelt med om att det var ett bra drag av Alliansen i landstinget och Stadshuset.

Att det f ö handlar om ren dumhet har ju chefsåklagare Johansson redan slagit fast. Och dumma kan inte straffas, särskilt inte om dom agerar utifrån ideologi.

Straffa näthatarna!

I dagens SvD går alltid läsvärde Ola Wong till storms mot näthatarna. Han citerar kolumnistkollegan Jenny Nordberg som rest en hel del i Afghanistan och andra länder med starkt kvinnoförtryck men bara i Sverige utsätts för hatkampanjer på grund av att hon använder sig av sina mänskliga fri- och rättigheter, som att skriva krönikor i tidningen. Det är svenska, vita män med rasistiska åsikter som anser att Nordberg inte ska få använda sig av sin yttrandefrihet, att hon ska hotas till tystnad. Det är samma svenska män som försöker hota Lisa Bjurwald och Åsa Linderborg till tystnad. Hoten innehåller ofta önskningar om att journalisterna i fråga ska våldtas i sina egna hem. Våldtäkt, kan man läsa på hatforumet Flashback, är bara något som icke-svenska män håller på med. De svenska ägnar sig uppenbarligen mest åt att hota med våldtäkt. Själva skulle dom väl beskriva det som att dom bara i all vänlighet, kryddad med könsord och invektiv, upplyser journalisterna om vad som kommer hända när de vita svenska männen inte längre är normen i samhället.

Ola Wong tror att nolltolerans mot näthat är en lösning. Snabba straff skulle få pli på näthatarna. Polisen borde inte ha särskilt svårt att ta fram vem som ligger bakom många av hoten mot kvinnliga journalister och skribenter. (Har någonsin Per Gudmundsson eller Peter Wolodarski fått mejl där de hotas med att de ska sexmördas i sina egna hem?)

Förbud mot att t ex blogga/kommentera på detta sätt skulle givetvis vara ett ingrepp i yttrandefriheten. Men ärligt talat, vad fyller skiten för funktion i ett samhälle, mer än att ge en flåsande, anonym (för det är dom trots allt oftast) kränkt vit man direkt tillfredsställelse? Där fick hon den fittan! Höhöhö!

Något säger mig att om dom riskerar att dras fram i ljuset spricker trollen redan bakom tangentbordet.

Fotnot: Antar att Ola Wong inspirerats till sin krönika av Datainspektionens förslag om att införa straff för kränkningar på nätet.

Hur många rena fel kan en SvD-krönika innehålla?

Nytt år och nya krönikörer i morgontidningen. Det är dessutom uppenbart att Svenska Dagbladet gjort sig av med alla korrekturläsare eftersom man släpper igenom krönikor med så många rena faktafel (alternativt lögnaktigheter) att en påläst läsare sätter morgonkaffet i vrångstrupen.

Marika Formgren är journalist och "borgerlig ledarskribent" på Smålandsposten. Idag tar hon i en op-ed-krönika sig an tanken om normkritiskt perspektiv i skolan. Normer är bra för mobboffer, tycker Formgren. Hon tänker då på normer som något läraren slår fast i klassrummet.

Om det är hennes upplevelse så ska jag inte ta den ifrån henne. Dock så har hon helt missuppfattat svensk lagstiftning på området och sprider därmed rena felaktigheter i sin krönika. Jag hoppas och tror att hon helt enkelt är dåligt påläst och skriver om något hon inte förstått. En annan tolkning skulle nämligen innebära att hon medvetet ljuger för att lura på läsarna en bild som av någon anledning gynnar Formgrens (och Svenskans?) politiska linje.

"Skolornas antimobbningsarbete ska utgå från diskrimineringslagen. Man kan alltså bara bli mobbad om man är underordnad enligt någon av diskrimineringsgrunderna: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, religion, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Skolverket gör således en marxistiskt influerad maktanalys av varje diskrimineringsgrund – man är överordnad kvinna, vit är överordnad svart och så vidare."

Fel. Skolornas antimobbningsarbete ska utgå från skollagen. 

Skollagen 6 kap 3§: "I detta kapitel avses med- elev: utöver vad som anges i 1 kap. 3 § den som söker annan utbildning än förskola enligt denna lag,- barn: den som deltar i eller söker plats i förskolan eller annan pedagogisk verksamhet enligt 25 kap.,- personal: anställda och uppdragstagare i verksamhet enligt denna lag, och- kränkande behandling: ett uppträdande som utan att vara diskriminering enligt diskrimineringslagen (2008:567) kränker ett barns eller en elevs värdighet."

I skollagen slås fast att skolorna ska bedriva ett målinriktat arbete mot kränkande behandling av barn och elever, bland annat genom att upprätta en plan mot kränkande behandling. Över detta arbete har Skolinspektionen (inte Skolverket som Formgren hävdar) tillsyn. BEO - Barn och elevombudet är en del av Skolinspektionen och arbetar även dom för att motverka kränkningar av elever i skolan. Mobbning är per definition en form av kränkande behandling där kränkningarna upprepas över tid. Alla elever omfattas av detta arbete och det har, tvärtemot Formgrens inbillningar, inga begränsningar vad avser diskrimineringsgrunder. 

Skolornas arbete mot trakasserier på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder regleras i diskrimineringslagen. Formgren har alltså fel även angående vilka grunder som omfattas.

Diskrimineringslagen 3 kap 15§: "En utbildningsanordnare som avses i 14 § ska vidta åtgärder för att förebygga och förhindra att något barn eller någon elev eller student som deltar i eller söker till verksamheten utsätts för trakasserier som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder eller sexuell läggning eller för sexuella trakasserier."

Här räcker det att man trakasseras vid ett enda tillfälle för att det ska kunna definieras som trakasserier. Skolorna ska bedriva ett främjande och förebyggande arbete för att främja mångfald och förhindra att trakasserier sker. Detta arbete tillsynas av Diskrimineringsombudsmannen.

"Är du vit, heterosexuell pojke är det alltså kört. Du kan inte bli mobbad, och du är vad företagare var på 1970-talet: något ont, som man måste ta allt värde ifrån för att stärka de utsatta."

Fel. Vita omfattas av såväl skollagen som diskrimineringslagen. Liksom pojkar. I skollagen definieras alltså inte detta. Diskrimineringslagen är inte någon minoritetslagstiftning, hur mycket än borgerliga ledarskribenter fortsätter att påstå det. Vita pojkar kan alltså drabbas av såväl kränkande behandling som trakasserier och sexuella trakasserier, vilket alla vet. Ett exempel på när Skolinspektionen tillsynat är granskningen av Lundsbergs skola, där de enda påståenden om trakasserier som hittills framkommit (och som därmed hamnar på DO:s bord) är sexuella trakasserier av både flickor och pojkar. 

Så, med tanke på hur mycket Formgren fått om bakfoten (vi tolkar det så) är det kanske inte så konstigt att hon inte förstår vilken slags normer det är vi som arbetar mot kränkande behandling och trakasserier i skolan vill komma åt.